Idag blir inget "det här har jag gjort idag" inlägg. jag orkar inte! det är alledes för många tankar springer omkring i min förvirrade hjärna bakom munnens leende och ögonens tindrande. nu säger jag inte att jag känner såhär jämt, för det gör jag verkligen inte, det är inte ofta mitt leende är falskt, men idag är det de. de hemska svaga minnena gör mig ledsen och sårad, varför blev det som det blev? var det ditt eller mitt fel? kanske bådas, jag vill varken ta på mig skulden eller ge dig den. jag vill prata med dig om det, men jag vågar inte, jag vill inte veta vad du skulle säga. jag är rädd! ibland undrar jag om du någonsin reflekterar över det, eller om du har förträngt alltihopa, så som jag också gjorde till en början. när jag såg dig för någon månad sen så ville jag så gärna ge dig en fet smäll, men samtidigt så brände tårarna bakom ögonbrynen och jag flydde så fort jag kunde. jag svalde gråten och låsades som om allt var som vanligt, inte en chans att jag skulle spilla tårar på dig! gråter jag aldrig annars skulle jag inte göra det nu eller då heller! idag blev tankarna som springer marathon i min hjärna för påträngande och jag vart tvungen att skriva av mig lite, kanske inte borde i bloggen igentligen, men försvinner det här så kommer jag bara bli arg och det orkar jag inte. Men nu får det vara nog! Hej då