Hejsan! Igår orkade jag inte städa, kände inte för det överhuvudtaget. Jag snackade med en person och sedan va hela min dag förstörd, hur mycket jag än vill prata med dig så kan jag inte, det gör för ont fortfarande. Tre veckor är ingen lång tid för dig, men för mig är det en evighet, dina känslor av saknad kommer nu medans jag har saknat dig varenda sekund i tre veckor. Jag gör så mycket jag kan för att ha andra saker att tänk på, men i min ensamhet igår med åtta avsnitt av the o.c så vart allting bara för mycket, det är dags för mig att komma ner på jorden igen och se vardagen. Jag längtar faktiskt tills skolan börjar igen, bara för att ha någonting annat att tänka på ett tag, men den här sista terminen kommer bli ett helvete, jag har ingen ork att bry mig om någonting. Men som sagt, 2009 är året då mitt liv kommer ta en drastisk vändning och jag tänker inte låta mitt förflutna stå i vägen för mig.

Idag ska jag åka upp till stallet så fort min mor behagar vakna för jag tänker tvinga henne att skjussa upp mig, det är ju så jävla jobbigt att åka buss med övergång nu när varken skolbusskoret funkar eller man får betala med kontanter. Fan vad skönt att man snart fyller 18 för då tänker jag skaffa körkort fort som fan och sedan tänker jag aldrig sätta min fot på en buss igen. Nu ska jag göra mig lite fika och se på ännu ett avsnitt av o.c så dagen försvinner :) Denise