Jag saknar, jag ångrar, jag hatar, jag vill tillbaka! Jag vill säga förlåt för allt jag gjorde fel, jag kan inte säga det till dig för du vet inte, men jag gör det här och nu. Förlåt!

Jag är förbannad, varför tänker jag inte tala om, men jag vill få ur mig att jag är det. Jag har suttit och tänkt nästan hela kvällen på en sak som gör mig arg och besviken, och jag kan ingenting säga heller. Fyyy!

Jag hatar vinter! Idag har det kommit ungefär 1-2 decimeter snö om jag inte såg helt fel, jag har inte gått utanför dörren på hela dagen i protest mot vintern, jag hatar snö! Det är kallt och man måste klä på sig massa tunga kläder som tynger ner en så man hamnar jämns med marken, och tar man inte på sig detta fängelse av tyger så fryser man ihjäl! Vad är det för mening med denna kalla, vita plåga? Den som kan svara på det blir min Gud, eller rättare sagt, det som får den att försvinna och ge mig sommar nu är min Gud! Inte nog med att snön får mig att känna mig fången i vårat hus så känner jag mig fången i min egen kropp just nu. Det finns så mycket jag vill få ut, som sitter helt fast av många olika anledningar. När jag släpper på mina hårt hållna gränser ångrar jag mig genast och allting är förstört. Jag vill till nya ställen, se nya omgivningar, nya ansikten, bli en som har sett och gjort saker i mitt liv. Min rädsla för att släppa det välkända och ofarliga är borta, i alla fall för stunden, jag vill göra ALLT! Jag vill uppfylla mina drömmar om att hoppa fallskärm, jobba utomlands, laga mat åt eller servera betydelsefulla människor. Jag hade många fler drömar innan jag började andra året på gymnasiet, jag ville bli stärnkock, vara med i kocklandslaget, göra storslagna saker! Men dessa försvann i takt med att min själkritiska sida tog allt starkare tag om mig. Jag har den senaste tiden insett att jag börjar fundera på yrkesval där mitt jobb skulle att hjälpa andra, jag vill gå i samma fotspår som de flesta i min familj och jobba med saker som hjälper andra- bli dietist,(vilket jag i och för sig velat länge) jobba som fritidsledare eller något annat där man jobbar med ungdomar. Jag vill hjälpa folk till att leva ett bättre liv än vad jag har gjort, dela med mig av mina erfarenheter och vara den som gör skillnad. Jag har inga storslagna drömmar om att rädda världen, jag vill inte bli hjälparbetare i något U-land eller rädda världen från undergång, jag vill hjälpa ungdomar som tror att deras liv är dödsdömt att förstå att livet kan vara underbart. Även om mitt liv är långt ifrån underbart så har det varit det och jag vet att det kommer att bli det igen, det är min livsgnista i denna dystra tid som jag tycker vintern är. Idag har jag suttit hemma igen, jag har spelat bingolotto med min far och kerstin, visst det var ganska underhållande att spela, men jag vann ingenting, och ingenting vinner jag på att sitta hemma heller. Vart finns de som jag kallar mina vänner? Den enda jag längre kan kalla min vän är Dennis, och han bor 2 timmars tågresa härifrån. Det är jättemånga som läser min blogg jämfört med hur många som jag kan tänka mig borde göra det, vilka är det som läser undrar jag ofta. Jag vet vilka några är, några som jag inte alls förstår varför dom läser, vad vill dom veta om mitt liv? Dom försökte slå sig ur mitt liv, men endå så kan dom inte riktigt släppa taget. Gottar sig i mina meningslösa rader om ett innehållslöst liv och sedan snackar om det, ibland med folk som inte ens känner mig, de bara känner mig till namnet och drar slutsatser som inte alls stämmer. Jag blir besviken av att höra saker på omvägar och litar inte längre på någon, jag sluter mig som en mussla och blir en person som är ännu svårare att förstå sig på. Sedan finns det även personer som läser det här för att lära känna mig. Att lära känna någon genom en blogg är fel, Mycket fel! När jag skriver blogg blir jag en annan person, ibland ärligare, ibland ljuger jag också, det är det ju ingen som vet mer än jag, eller hur? Ibland skriver jag i cirklar för att inte alla ska förstå vad jag menar, men jag vet att det kan tolkas fel, det är synd. Det är inte det som är meningen, men är det något man funderar över så fråga mig istället för att spekulera med någon annan. Lär känna mig personligen och ingen genom min blogg.. Tack för att du gav mig så mycket av din tid. Ha en fortsatt bra dag!

Love/DeniseN