Jag hatar dig!! Sluta förstöra mitt liv!! Allt skulle vara så mycket bättre utan dig!

Ljus, vart tog det vägen? Jag trodde aldrig att någonting skulle kunna få knäcka mig så jävla totalt igen! Känslorna är privata, vafan ska man visa dem för? Som en jävla zombie, är det så man ska vara för att folk ska klara av en? Aldrig skratta, aldrig gråta, aldrig skrika, aldrig dansa i glädje.. det är sånt man inte får göra utan att folk ska ha någonting att klaga på, nej att vara helt neutral är nog det ultimata.. men hur uppnår man det ultimata? jag försöker, dag efter dag, men ingenting verkar vara till belåtenhet för omgivningen.. det är synd, ja, det är det! att folk inte kan acceptera mig för att vara denise, alltid är det någonting jag bör ändra på.. men om jag ändrar, är jag verkligen denise då?? tydligen, men bevisligen så är det inte på det vis som alla vill ha det.. när ska folk bara börja acceptera allas olikheter, vi vet att alla är olika, endå försätter alla klaga på de som inte är som alla andra..

Ljuset var det jag jag iledde med, men jag spårade ur lite.. en gång i tiden var mitt liv som en vacker sommardag, där var värme, glädje och hopp.. men så kom hösten, mörk visserligen, men med en massa vackra färger och förändringar.. sommarens glädje fanns fortfarande i lager i kroppens alla hörn, men allteftersom så tömdes depåerna.. höstrusket började sprida sig i kroppen, regnet fullständigt vräkte ned vissa dagar, medans andra dagar var det soligt och klarblå himmel.. någonstans där mittimellan höst och vinter är väl där jag är nu skulle jag tro.. dagarna blir mörkare, men hoppet finns endå att snart kommer snön och ljusar upp en mörk årstid, och som alla vet.. efter vintern kommer våren och allt liv föds åter igen, det är en härlig tid och man ser fram emot det som kommer efter- nämligen sommaren, jag vet att den kommer tillbaka, det gör den varje år.. men just nu känns det långt borta.. och jag saknar det <3

Love/DeniseN